Klockan elva lämnade jag och James ön till fots för att fika med Anna och Sofie. Jag kände mig nästan religiös och väldigt upprymd, har inte varit på så här bra humör på evigheter. Solskenet gav vårkänsla och just då kändes passagen över en bro som en ritual. Att lämna något bakom sig och börja sitt nya liv. Jag tog mig en riktig funderare över mina nyårslöften som till stor del handlar om att vara lite hungrigare på livet. På sista tiden har jag varit så tråkig, gnällig och slö. Nu ska jag leta fram en mer optimistisk och energifylld version till 2011. Hallelujah!
Jag har egentligen lite fobi för broar och värst är det att köra bil över dem. Det kittlade lite i magen och jag fick för mig flera gånger att jag och barnvagnen snart skulle åka över räcket.
Små söta cocktailbär i en iskall drink.
Klockan tre var vi tillbaka vid brofästet.
Isiga pastellfärger i viken.
Klara att gå in i värmen och krypa några kilometer till. Om ändå varje vecka fick börja med en sån här glad och pigg dag.