hemma hos emma (typiskt att det rimmar)

I måndags var vi hundvakt åt lurviga Ella.

Hennes stora svarta koalanos var det enda vi kunde se av hennes ansikte.

Höll på att snubbla i trappen utanför när jag såg utslagna liljekonvaljer. Redan!?!

Allt ska hängas runt halsen just nu. Och så vill man ju ha allt som mamma har.

Verandan börjar sakta ge upp sin roll som soptipp och övergår i läshörna.

Fotograf plus assistent.

Spionerar på verandan inifrån hallen.