Inspireras just nu av Tina Bernings drömska illustrationer. Flytande, behagliga och feminina. De har en känsla av vår och får mig att längta efter frasiga tulpaner och långa bomullsklänningar. Eller varför inte muslin? Efter timmar av studier i arbetsrätt, känns Jane Austens värld lockande. Har alltid varit svag för kostymdramer och under de senaste dagarna har jag ätit choklad och njutit av Mansfield Park, Northanger Abbey, Stolthet och fördom... faktiskt har jag gått så långt att jag såg en film som heter The Jane Austen Book Club som utspelar sig i modern tid och inte alls gav mig något som helst nöje. Jag var ju ute efter miljön och kostymerna. Längtar så mycket till Landet, landsbygden, helst med en engelsk touch förstås. Att kunna gå i höga stövlar och sköna kläder. Lite som Elizabeth Bennet och Mr Darcy. Fast utan all kärleksångest och frustration.
Serien Cranford visas just nu på SVT. Även här får vi uppleva undertryckta känslor, kvinnor som svimmar, missförstånd och obesvarad kärlek. Är härmed officiellt en pensionär då jag har reserverat tv-soffan kl. 20 varje lördag. Lördag! Herre, hur ska detta gå? Som tur är går sista delen denna vecka (en riktig nagelbitare) så nästa lördag får man hitta en annan hobby. Jag har ju tidigare tjatat om the Lake District, om det förtrollande landskapet och hur gärna jag vill åka dit. Det ser så fantastiskt ut, men så går osökt tankarna nuförtiden till Eden Lake, den där filmen. Från kostymdrama till ren skräck. Antar att du absolut inte kan ha missat den och jag hoppas att du sparar dig tills vi ses. Det känns som en klar eoe-film. Undrar hur skrämda vi kan bli?
en liten stuga vid vattnet, verkar ju så oskyldigt...
