pojke och björn från sydney

Det lyssnas väldigt mycket på Boy & Bear här hemma just nu. Jag har delat med mig förut men här kommer fler låtar för den som ännu inte upptäckt dem. Jag tycker Boy & Bears album Moonfire fungerar som en utmärkt ersättare i väntan på att gamla favoriterna Mumford & Son släpper sin nästa skiva i september.

summer blues

För varje dag känns det bättre. Imorse när jag gick med Elsa till dagiset så kände jag mig mer fylld av energi, dofterna från blomsterprakten var stark och frisk, sjön lockade med sitt klara vatten och himlen var blå och fri från tunga moln. Igår lagade maken till en underbar middag; halstrade pilgrimsmusslor med timjan och stekt gös med sommargrönt. Dagen till ära var även vår fyrbenta vän uppklädd.

bilder från Berlin

Var i Berlin och arbetade i veckan. Maken anslöt under helgen och vi njöt av lite spontan ledighet och lite favoriter i repris från förra vistelsen i oktober. Jag laddade även mentalt inför ett litet besök hos operationsläkaren. Vi var åter hos Monsieur Voung och åt nudlar, drack the på Chen Che och njöt av bubbel och bad på hotellet där vi bodde, Westin Grand. Vi åt middag med ett par på UMA, makalöst god mat! Lite fotboll blev det ju förstås också och döner kebab till det.

(Jag använder bloggerappen för första gången för att lägga upp inlägget, hoppas det fungerar.)

moonrise kingdom

Igår såg jag den här underbara filmen. Plötsligt kändes det inte så konstigt att jag inspirerades av scouter, indianer och 50-tal när jag fixat i James rum. Den här filmen har allt. Fantastiska miljöer och kostymer, roliga skådisar, bra musik, romantik, en bra story och bjuder på många fniss och skratt. Se den!

Sno stilen från karaktären Suzy Bishop, lox papers vet hur. 
Lyssna på lite filmmusik.

sardinien

Här kommer bildberättelsen från vår minisemester på norra Sardinien. Vi bodde på Hotel dei Pini som ligger inbäddat i bukten och naturreservatet Porto Conte. Uppifrån luften sett är det en tjock grön matta av strandtallar. Men från bilfönstret ser vi även olivlundar och citronträd. Medelhavet, varför bor man inte här egentligen?

Vattnet var precis sådär turkost som man fantiserat om sedan man var liten.

En av favoritsysslorna, kanske i brist på annat, är ju att glo. Glo, viska och fnissa lite åt vad andra har för sig på stranden. Det var till exempel det där äldre paret som envisades med att ta med full snorkelutrustning 10-20 meter ut i det grunda vattnet just när det blåste som mest. Eller de som marscherade mot stranden med den uppblåsbara krokodilen när det var så gott som badförbud. Och den söta busslasten med engelska pensionärer som dök upp vid frukosten och hade med sig eget te.

På kvällarna tog vi taxi in till gamla stan i Alghero. Här bland gränderna var allt så himla gulligt och Italienskt. Big girl panties som hängde på tork och små gummor som konverserade ifrån sina fönstergluggar. Vi var dock för hungriga för att gå i butiker eller upptäcka staden. Vi gick till den gamla stadsmuren där det ligger fullt med restauranger som erbjuder fantastisk utsikt och solnedgång.

Jag ler. Men egentligen håller vi på med den där traditionella "vilken-restaurang-ska-vi-välja-jag svälter-ihjäl-grejen" och börjar bli på dåligt humör. Man sneglar på de där menyerna och går och går. Man frågar varandra och ingen vill vara ansvarig. Till slut får någon äntligen nog.

Vi testar lokala viner, inte direkt medvetet men här produceras så mycket vin att de är i stolt majoritet på många menyer.

Parma och melon, check!

Svalor som flyger runt och runt på kvällshimlen.

Underbar livlig och lugn stämning på samma gång.

Mjuk sand och pastellfärg på fötterna.

Lokalt öl, inte heller så dumt.
 

Prego! Vi avslutade en härlig semester med pizza och ett glas rött. Man får nästan inte vara i Italien om man inte får i sig det här. Man kan gott undvika pizzan La Americana dock som har pommes frites på.

Nu är det dags att försöka bli vän med det mulna junivädret här hemma i Sverige igen.

hur gick det sen?

Så det blev alltså inga vattkoppor efter allt drama och den inställda resan till Turkiet. Det blev några minst sagt lugna dagar här hemma då det kändes som vi sov i skift både natt och dag. Vi tog med James till doktorn förra tisdagen och fick istället konstaterat att det var streptokocker som härjade. Mina föräldrar erbjöd sig att ta hand om James så att jag och min man kunde åka iväg på vuxensemester istället. Vilken lyx. Vi hittade en resa till Sardinien och ett hotellrum med rätt antal steg till stranden, tio. Samma dag vi skulle resa iväg var det istället jag som låg med feberfrossa och djävulskt ont i halsen. Fick en akuttid hos läkaren och penicillin mot min halsfluss. Det var som om någon där uppe ropade Trevlig resa! lite sarkastiskt sådär. Jag pekade finger, svalde värktabletter och åkte mot flygplatsen. Som jag hade längtat efter just en sån här resa! Sol och bad. Lugn och ro. Att ligga helt stilla på en strand med en trave böcker, bra musik och ostörda tankar. När jag låg där dröjde det länge innan jag ens ville lyfta på en bok eller stoppa hörlurar i öronen. Istället lyssnade jag noga på vågorna som slog och studerade den där horisonten som om jag aldrig mer skulle få se havet. Jag var nöjd som en facebookstatus.

När jag till slut vågade släppa in läsning och musik i semestern njöt jag av följande storverk:

Bok - Malin från Skaftnäs av världens roligaste krönikör just nu, Malin Wollin. Jag skrattar så att magen skakar under min högmidjade bikini när hon berättar om bland annat småbarnslivet, så som det faktiskt går till om vi ska vara ärliga. Om du gillade Mia Skäringers "Dyngkåt och hur helig som helst" kommer du älska den här.

Låt - Boa Sorte / Good luck av Vanessa da Mata och Ben Harper. Det här är nog så somrigt och härligt som det kan bli. Jag har alltid velat lära mig portugisiska men när radion ekar med Michel Telos Ai se eu te pego så sjunger jag hellre med i den här låten, så gott det nu går.

det där med tajming

Source: flickr.com via Emma on Pinterest

I fredags skulle vi åkt till en varm strand och njutit av semester i en vecka. Dagen innan hämtade jag hem en febrig kille från dagis där det cirkulerat vattkoppor i två veckor. Uh oh. Jag ringde sjuksköterskor och resebolag och började sakta acceptera vad som hände. Vi skulle bli tvungna att ställa in. Det är såklart flygförbud med vattkoppor och om de skulle bryta ut när vi var iväg så riskerade vi att inte få åka med flyget hem. Jag såg en ilsket röd prick på James lår som fått rollen att sabotera hela vår resa. På fredagen gick såklart febern över och vi hade en mycket pigg son utan vattkoppor att underhålla när regnet öste ner utanför. Men vi klurar just nu på en plan B, något i stil med barnvakt och sistaminutenresa. Och vips så tittade solen fram!

rainy days

Hela helgen har bokstavligt talat regnat bort. Vi hade en middag på restaurang 1900 på lördagen och släpade oss motvilligt dit under regn och blåst. Hela sällskapet satt och huttrade och när jag bad servitrisen höja temperaturen i lokalen så såg hon bara ledsen ut. Hon frös tydligen också och det fanns inget att göra. Maken och jag bestämde oss för att skippa den obligatoriska barrundan efter middagen och smet hem till en varm lägenhet med tända ljus. Vi satt sedan uppkrupna i soffan och tittade på en film medan regnet smattrade hårt mot rutorna och helt plötsligt kändes det som att vi redan befann oss i slutet av oktober.

Idag piggade jag upp mig med strömming från far som jag stekte krispiga. De serverades med en nam pla på ingefära, lime, chili och rabarber. Myntan växer sig otämjbar på balkongen så den passade alldeles utmärkt till och lite koriander förstås. Happy Sunday!