den moderna dandyn

Är överförtjust i Minimarkets höstkollektion (ja, det är dags att tänka på kommande höst!). Minimarket ägs och drivs av de tre kreativa och företagsamma systrarna Sofie, Jennifer och Pernilla Elvestedt. Kollektionen andas snobbig elegans med den rätta brittiska touchen som jag är så svag för. Dessutom är det en underbar symbios av manligt/kvinnligt!

dags att ta semester

På lördag morgon kl 10.00 kliver jag på tåget som ska ta mig från St Pancras station i London till La Plagne i Frankrike. 7 timmar ska det ta och jag ser fram emot att titta ut genom ett immigt tågfönster och se hur vi sakta klättrar uppför alperna. Jag måste erkänna att jag mest går o drömmer om resor till sol o bad just nu, men det ska ändå bli skönt med en veckas semester och avkoppling. Något av det bästa jag vet är att komma hem helt utmattad från en lång dag i skidbackarna med lungorna fyllda av ren och frisk luft, stora rosor på kinderna, hår som ligger alldeles slickat under mössan för att sedan ligga och slappa i långkalsonger med en bra bok. Aaahhh helylle!


Såg en så fin bild på en fransyska i vinterskrud hos Garance Doré. Jag har ägnat alldeles för många timmar på hennes modeblogg idag. Hon skriver så roligt och allt hon lyfter fram i sina streetstylebilder får mig att vilja ömsa skinn och skaffa en ny, tuffare stil. Måste ses, men be warned! Man får svår garderobsångest :O

längtan efter sommar

Längtar så intensivt efter en trädgård att påta i. Dagdrömmer om vårsådd, fröer, hur jag skapar en berså där fikastunderna efter ett parti krocket kan intas... Åh, härliga sommar. Nu är jag tyvärr ingen lycklig ägare över en trädgård, men vännerna har börjat flytta ut till landet och pratar om sina trädgårdar med en sådan lyrisk glädje att det instinktivt börjar klia i de gröna fingrarna. Ja, jag vill gärna tro att jag har gudomliga fingrar som kan få en vissen trädgård att blomma ut i all sin prakt. Jag avundas de som kan bläddra i frökataloger och börja planera för vilka grönsaker eller blommor som ska pryda landet. Jag följer brittiska trädgårdsprogram och ler fånigt när kameran zoomar in på en präktig ranunkel. Du ljuva ranunkel!

rea rea rea

Jag stod emot in i det längsta. Var inte ett dugg sugen på att trängas med alla andra på rean efter jul. Men sen... sen rasslade det till! Jag tror jag har gått omkring i spenderarbyxorna nästan hela januari. Och jag känner mig både nöjd och lite orolig. Tanken var ju att jag skulle börja rensa ur mitt hem och min garderob inför en framtida flytt, inte att jag skulle fördubbla mina tillgångar (eller halvera bankkontot!). Suck. Några av köpen ser ni här. Det blev mycket skor och ovanligt mycket färg.


Uppifrån och ned:
kilklackar från Jones Bootmaker; ceriserosa höga klackar från Oasis (ett typiskt exempel på hur reapriser får oss att resonera. Kommer nog inte hamna bland de mest använda skorna i garderoben men kanske får följa med ut på ett glas vin någon kväll om jag har nära hem!); örhängen från Wallis; skotskrutig klänning från French Connection och till sist ett par stövletter från Clarks som jag ser fram emot att streta till jobbet i.

frosseri i kostymdramer

Inspireras just nu av Tina Bernings drömska illustrationer. Flytande, behagliga och feminina. De har en känsla av vår och får mig att längta efter frasiga tulpaner och långa bomullsklänningar. Eller varför inte muslin? Efter timmar av studier i arbetsrätt, känns Jane Austens värld lockande. Har alltid varit svag för kostymdramer och under de senaste dagarna har jag ätit choklad och njutit av Mansfield Park, Northanger Abbey, Stolthet och fördom... faktiskt har jag gått så långt att jag såg en film som heter The Jane Austen Book Club som utspelar sig i modern tid och inte alls gav mig något som helst nöje. Jag var ju ute efter miljön och kostymerna. Längtar så mycket till Landet, landsbygden, helst med en engelsk touch förstås. Att kunna gå i höga stövlar och sköna kläder. Lite som Elizabeth Bennet och Mr Darcy. Fast utan all kärleksångest och frustration.

Serien Cranford visas just nu på SVT. Även här får vi uppleva undertryckta känslor, kvinnor som svimmar, missförstånd och obesvarad kärlek. Är härmed officiellt en pensionär då jag har reserverat tv-soffan kl. 20 varje lördag. Lördag! Herre, hur ska detta gå? Som tur är går sista delen denna vecka (en riktig nagelbitare) så nästa lördag får man hitta en annan hobby. Jag har ju tidigare tjatat om the Lake District, om det förtrollande landskapet och hur gärna jag vill åka dit. Det ser så fantastiskt ut, men så går osökt tankarna nuförtiden till Eden Lake, den där filmen. Från kostymdrama till ren skräck. Antar att du absolut inte kan ha missat den och jag hoppas att du sparar dig tills vi ses. Det känns som en klar eoe-film. Undrar hur skrämda vi kan bli?

en liten stuga vid vattnet, verkar ju så oskyldigt...

frosseri i klanrutor

I VÄNTAN på husflytten sitter jag och drömmer om vårt framtida bibliotek. Vi har tänkt inreda det i brittisk stil med slitna chesterfieldfåtöljer, mörka träslag och skotska klanrutor på väggarna. S är såklart överlycklig över att få ett rum tillägnat sina rötter, så det är väl där vi kommer hitta honom när hemlängtan kommer över honom! Det är i alla fall roligt att planera rummet när vi nu är så överens om stilen. Jag inbillar mig att vi kommer sitta där med en tekanna Earl Grey och mysa under alla skotskrutor och renskinn :)

Har hittat två passande tapeter som jag ska försöka välja mellan. Den första, Tartan hunting green av Lewis & Wood, är nog så brittisk som en tapet kan bli. Jag älskar färgen, men är lite nervös eftersom jag brukar hålla mig till trygga, vita väggar. Tapet nummer två heter Audrey, designad av holländaren Marcel Wanders hos Graham & Brown. Den är också fin och tillåter kanske lite mer svängrum i resten av inredningen. Men kanske inte är läge att hålla tillbaks? Lämna gärna en kommentar om vilken ni föredrar.

Efter ett besök på Sarai's blogg Sweet Sassafras blev jag tvungen att beställa boken Tartan - romancing the plaid. Hoppas jag inte kommer frossa så mycket i rutor att jag tröttnar och målar väggarna vita och köper en beige soffa!

-7.4 grader

firade in det nya året på Hammarbybacken. snökanonen producerade vinterglädje medan överdruckna vuxna män (?) producerade oljud med stor risk att mista fingrar och ben inför ylande hundar. utsikten från backen var fantastisk, vilken glädje att se miljontals kronor smällas upp i skyn i dessa kristider. skönt att inte behöva tänka på 2008 mer, dags att skåla in 2009 med all förhoppning om lycka och framgång. året börjar med kyla och dubbla tights. imorse var det -9 grader och det väntas bli ännu kallare under veckan. men något som liknar snö täcker Stockholm så jag passar på att njuta av en riktig vinter. efter en frosserimaraton av godis som är som små vackra hantverk skapade av mammas väninna (en kurs krävs för att åstadkomma dessa färgglada delikatesser) så fortsatte jag med bullbak. bakade en sisådär 120 bullar. jag lovar att inte äta upp dem alldeles själv. lovar.