köpenhamn - del 2

I förra inlägget skrev jag om vår mindre lyckade båtresa till en outlet. När vi beslutat oss för att ta oss tillbaka till fots istället så tittade solen fram direkt. Det visade sig bli en av resans höjdpunkter, att gå förbi alla vackra parker, slott och flera mysiga kvarter som inte varit på agendan från början. Jag tyckte Köpenhamn var hur fint som helst och så har de ju så orättvist bra smak de där danskarna.

Kongens Have, parken vid Rosenborgs slott, öppnades för allmänheten i slutet av 1700-talet.

Gaveln på Kristian IV:s lustslott Rosenborg uppfört i början av 1600-talet.

Vi sprang på astronomen Tycho Brahe när vi försökte hitta ingången till Botaniska trädgården.

Vår långpromenad avslutades med benen över kajkanten i Nyhavn. Kvällssol och fullt med folk på uteserveringarna och i rörelse. Här köper man öl some "take-away" från restaurangerna och blir påmind om att vi befinner oss närmre kontinenten.

Till slut var vi tillbaka på rummet och jag kände behov av att vädra både fötter och skor. Låg och solade på sängen medan vi planerade kvällens rutt.

Överallt hade vi läst att Christiania var ett måste så vi beslöt oss för att traska över Knippelsbro i riktning mot den berömda Pusher Street. Jag hann ta tre bilder innan jag såg alla skyltar om fotoförbud och förstod snart varför. Överallt finns det stånd med Cannabis till försäljning och det går inte att ta miste på lukten inne på området. Nu råkade det ju vara lördag kväll när vi var där och många ungdomar ute för att umgås i det varma vädret. Jag hade ändå förväntat mig mer blandade åldrar och kanske mer regnbågar och kravodlade slanggurkor!

På söndagen fick vi lära oss att danskarna har stängt affärerna. En del håller öppet första och sista söndagen i månaden vilket inte hjälpte i vårt fall. Shoppingen kan vi alltså konstatera gick utomordentligt dåligt, jag handlade en mascara, that's it! Det dyraste köpet var väl Tivoliupplevelesen. En sista lunch i Nyhavn hann vi (knappt) med innan vi fick springa med resväskorna genom hela staden på väg till tågstationen. Vi hade glömt hur lång Ströget var och hur svårt det är att springa slalom bland söndagsfolket. Vi kastade oss till slut ombord på rätt tåg två minuter före avgång. Jag kände mig fortfarande andfådd när jag vaknade dagen efter.

The END.