Fredag morgon kl 08:14, tåget rullar ut från Stockholm för att fem timmar senare anlända i Köpenhamn. Hur smidigt som helst med direkttåg.
Här står vi redo att ta oss an danskarna.
Vi lämnar väskorna på hotellet och går ut för att strosa runt Ströget och dess bakgator. Efter några timmar bestämmer vi oss för att spendera resten av dagen och kvällen på Tivoli.
Det råder delade meningar om vilken attraktion som är mest lämplig att börja med. De här slänggungorna blir Anna väldigt sugen på medan jag står och förespråkar Demonen med tre loopar. Anna är modig och ger med sig trots att hon aldrig åkt en loop förut. Det blir dags för gungorna. Vi står rakt nedanför och tittar upp. Anna gissar att de är 20 meter upp i luften, jag säger nervöst att det är nog minst det dubbla. I efterhand har vi konstaterat att det rörde sig om 80 meter och det förklarar den otroliga utsikten man har där uppifrån. Inget man direkt kan njuta av eftersom det känns som man sitter i en liten babygunga och allt man har att hålla i är en tunn tunn kedja i varje hand.
Tivoli var precis så magiskt på kvällen som alla sagt med alla tusentals färgglada lampor. Vi stannade till midnatt och då var det fortfarande fullt med folk som åkte karuseller, köade i glasskioskerna eller drack öl framför en konsert. Jag har inte skrattat så mycket på evigheter. Även om vi stack ut som "gamlingar" när vi köade till de olika attraktionerna så kände vi oss lika unga och uppspelta som de fnissande tolvåringarna. Och skrek säkerligen högst av alla. Under sista åket i favoriten, träbanan från 1914, kände vi båda hur vagnen tippade ur spåret en kort stund i en kurva och då kände vi att det var dags att lägga av om vi ville se mer av Köpenhamn nästa dag.
På lördagen vaknade vi till regn. Va!? Det skulle ju vara så fint väder? Vi åt frukost i slow motion tills klockan var halv tolv och regnet upphört. Vi hade läst något om en outlet och hittade en båt som skulle gå förbi där. Här kommer en varning: tro aldrig att du kan använda en guidad turbåt som transportmedel. Och framförallt, titta vilket håll den åker åt! Vår tänkta halvtimmesresa i sol förvandlades till ett par timmar i iskall blåst. Dessutom lyckades vi missa att hoppa av på vårt stopp när vi väl kom dit! Helt otroligt. Jag ville bara kasta mig själv, alternativt alla andra, överbord i det läget. Vi frös så vi skakade och enligt tidtabellen skulle det dröja ca 45 minuter innan vi kom tillbaka till ruta ett igen. Utan outlet. Som tur var gjorde båten ett andra stopp vid vår destination på tillbakavägen. En andra varning: Denna outlet vid Langelinie är mycket överskattad och mest full av souvenirbutiker.
Vi hittade en lite mer vulgär version av sjöjungfrun. Sen bestämde vi oss för att aldrig mer sätta foten på en hop-on-hop-off-båt och promenerade hela vägen tillbaka. Vi gick förbi stadens mest populära turistattraktion, tog en pölse och kaffe och blev så sakteliga på utmärkt humör igen. Fortsättning följer...
Här står vi redo att ta oss an danskarna.
Vi lämnar väskorna på hotellet och går ut för att strosa runt Ströget och dess bakgator. Efter några timmar bestämmer vi oss för att spendera resten av dagen och kvällen på Tivoli.
Det råder delade meningar om vilken attraktion som är mest lämplig att börja med. De här slänggungorna blir Anna väldigt sugen på medan jag står och förespråkar Demonen med tre loopar. Anna är modig och ger med sig trots att hon aldrig åkt en loop förut. Det blir dags för gungorna. Vi står rakt nedanför och tittar upp. Anna gissar att de är 20 meter upp i luften, jag säger nervöst att det är nog minst det dubbla. I efterhand har vi konstaterat att det rörde sig om 80 meter och det förklarar den otroliga utsikten man har där uppifrån. Inget man direkt kan njuta av eftersom det känns som man sitter i en liten babygunga och allt man har att hålla i är en tunn tunn kedja i varje hand.
Tivoli var precis så magiskt på kvällen som alla sagt med alla tusentals färgglada lampor. Vi stannade till midnatt och då var det fortfarande fullt med folk som åkte karuseller, köade i glasskioskerna eller drack öl framför en konsert. Jag har inte skrattat så mycket på evigheter. Även om vi stack ut som "gamlingar" när vi köade till de olika attraktionerna så kände vi oss lika unga och uppspelta som de fnissande tolvåringarna. Och skrek säkerligen högst av alla. Under sista åket i favoriten, träbanan från 1914, kände vi båda hur vagnen tippade ur spåret en kort stund i en kurva och då kände vi att det var dags att lägga av om vi ville se mer av Köpenhamn nästa dag.
På lördagen vaknade vi till regn. Va!? Det skulle ju vara så fint väder? Vi åt frukost i slow motion tills klockan var halv tolv och regnet upphört. Vi hade läst något om en outlet och hittade en båt som skulle gå förbi där. Här kommer en varning: tro aldrig att du kan använda en guidad turbåt som transportmedel. Och framförallt, titta vilket håll den åker åt! Vår tänkta halvtimmesresa i sol förvandlades till ett par timmar i iskall blåst. Dessutom lyckades vi missa att hoppa av på vårt stopp när vi väl kom dit! Helt otroligt. Jag ville bara kasta mig själv, alternativt alla andra, överbord i det läget. Vi frös så vi skakade och enligt tidtabellen skulle det dröja ca 45 minuter innan vi kom tillbaka till ruta ett igen. Utan outlet. Som tur var gjorde båten ett andra stopp vid vår destination på tillbakavägen. En andra varning: Denna outlet vid Langelinie är mycket överskattad och mest full av souvenirbutiker.
Vi hittade en lite mer vulgär version av sjöjungfrun. Sen bestämde vi oss för att aldrig mer sätta foten på en hop-on-hop-off-båt och promenerade hela vägen tillbaka. Vi gick förbi stadens mest populära turistattraktion, tog en pölse och kaffe och blev så sakteliga på utmärkt humör igen. Fortsättning följer...
No comments:
Post a Comment