början på en ny dag

Vissa ser kanske en solnedgång. Jag ser början på något nytt, en ny dag. Nya möjligheter, en chans, ett tillfälle. Jag midnattssvamlar, men det känns bra.

en kurs kanske?

Jag känner för att ta ett steg till i den där riktningen jag är så nyfiken på. Jag hittade en kurs i att teckna och måla porträtt och tänkte att jaa, varför inte? Jag tror inte jag på åtta veckor kommer kunna måla ett rättvist porträtt men det är heller inte målet. Jag är glad om jag så bara sitter med ett tjugotal sneda figurer som den här i slutet av kursen. Mitt mål är att rita en jäääääkla massa streck i höst! Och att rita ska bli kul igen istället för ångestfyllt. Sen hoppas jag det inte blir som på kursen i London som jag hoppade av efter två gånger då jag kände att jag inte passade in. Jag ser fram emot att lära mig något nytt i höst. Har ni några fler idéer på hur man kan ljusa upp tiden fram till jul?

inspiration: höstfärger

 

Jag hittade så fina färger i trädgården. Orangea, bruna och gråa toner som hjälper mig acceptera att hösten är mer eller mindre ett faktum nu. Jag spann vidare på den jordiga färgskalan och här får ni lite ögongodis att börja veckan med.

Source: ohjoy.blogs.com via Emma on Pinterest

Source: fashionplate.typepad.com via Emma on Pinterest

Source: hm.com via Emma on Pinterest

Source: Uploaded by user via Emma on Pinterest

Source: awesomepeoplehangingouttogether.tumblr.com via Emma on Pinterest

Source: via Emma on Pinterest

Source: lampyridaepress.blogspot.com via Emma on Pinterest

Source: folkclothing.com via Emma on Pinterest

Source: frenchbydesign.blogspot.com via Emma on Pinterest

Source: secretshopvintage.com via Emma on Pinterest

om en utmaning

Det började med ett handslag på nyårsafton. Det kändes ouppnåeligt och möjligt på samma gång. Lång tid på sig att komma i form. Ja jag var extremt ur form då i januari. Detsamma kan nog sägas om månaderna som följde. Jag testade olika träningsappar på telefonen och började sätta igång att träna intervaller, mycket gå och lite, lite springa där emellan. I början av sommaren hade jag fortfarande inte sprungit mycket längre sträckor än 3-4 km. Det gick väldigt tungt och jag fattade inte varför det aldrig lossnade och gick lättare. Då tränade jag löpning 2-3 gånger i veckan. Det började kännas mycket tveksamt om jag skulle kunna ställa upp på Midnattsloppet den 18 augusti. Jag var hos mina föräldrar i en vecka och min mamma som lätt orkar en halvmil fick agera draghjälp. Så genom att ta rygg på en 60-åring i det mest backiga motionsspår jag stött på lyckades jag springa mina första 5km utan att gå. Efter det vände det äntligen. Jag hade lyckats bevisa något för mig själv och kände att jag redan klarat utmaningen, eftersom målet trots allt var att börja springa regelbundet och inte att få någon speciell tid på något lopp. I lördags kväll var det i alla fall dags. Då hade jag som mest orkat 8km men med några gångpauser. Det var pirrigt och nervöst att gå och vänta hela dagen. Jag tror jag spände mig så pass att jag fick kramp under ena foten. Vi åkte in till Zinkensdamms idrottsplats och sen ställde jag mig i ledet bland tusentals andra. Det var vi i grupp 7A som lite skamset stod och väntade i sista startgruppen. Startskottet gick och omedelbart fylldes jag av ett lyckorus. Att vara omringad av så många andra löpare, både de ivriga som minsann skulle visa något och de lite tröttare som man ödmjukt men glatt kunde springa om. Jag lyssnade på spellistan som lite hastigt hade tillkommit under dagen. Musiken skapade min egna lilla värld och mitt soundtrack passade så bra då jag passerade upplysta gatuhörn, nöjesfält och kyrkor. Jag gjorde high five med berusade krogbesökare och vinkade till artisterna som spelade utmed banan. När det var två kilometer kvar kändes det som jag bara rusade fram med hjälp av alla endorfiner. Och när målet var i sikte kunde jag öka ännu mer. Det gick så mycket bättre än jag någonsin vågat hoppas på och det var nog just folkfesten och att springa i grupp som gjorde det möjligt. Jag har i många år drömt om att kunna springa ett 10km lopp men aldrig kommit igång med löpningen ordentligt. Nu kan jag säga been there done that och den känslan ska jag njuta av länge! Igår anmälde jag mig till nästa tiokilometerslopp, nämligen Sicklaloppet den 8 september. Om någon vill testa min spellista så finns den här. Ett par låtar som gav mig extra mycket kraft var de här:

Starten:


Mitten:


Målet:


 

vad som händer på två år

Nu är han ingen bebis längre utan en pojke mitt i trotsåldern, även kallad the terrible twos. På plussidan är att han kan uttrycka sig med meningar som "Jag älskar dig mamma" och på minussidan att han helst av allt bara vill säga "bajs, bajs, bajs". Speciellt till alla vi går förbi i affären. Han är som lyckligast när han får klippa gräset med pappa eller när vi bygger torn och tågbanor tillsammans och tittar på Pingu. Hoppa och klättra är inte heller så dumt. Och mest olycklig är han (och vi) när han vaknat vid 3.45 på natten eller blivit väckt från sin middagslur. Då byter han ut ordet bajs mot näe och inte. Att han en gång i tiden bara ägnade sig åt att sprattla med benen, sova och äta har man helt glömt bort. Jag hittade just det här bildbeviset.

monsunregn

Ena minuten sitter vi i en park och njuter av lunch i solen, nästa sekund öser regnet ned. Värmen är tryckande, luften känns nästan tropisk. Jag försöker pigga upp mig själv och låtsas att jag befinner mig i Thailand.

sängar, fönster, stämningar

Det var länge sedan jag delade lite inredningsinspiration här. Jag är jättesugen på att göra om här hemma nu. Så jag frossar i bilder och lyssnar på stämningsmusik som passar nu när sommaren verkar dra sin sista suck. Den här låten spelar jag just nu.

bekännelse

Igår var jag med om ett slags obekvämt uppvaknande. Jag har länge tänkt att jag måste bli bättre på att hänga tillbaka kläder i garderoben och kanske inte byta mellan så många plagg under en dag. I badrummet såg jag igår väldigt många plagg slängda på stolen, golvet eller krokarna. Tänkte av någon anledning att det vore lite intressant att räkna dem. Ehhh... Nu har jag svart på vitt exakt hur slarvig jag är och det är dags att göra något åt problemet.

I badrummet och vårt sovrum hittade jag följande plagg som var på vift, dvs varken i garderoben eller i tvättkorgen:

6 par byxor
3 par shorts
5 st linnen
3 st tröjor
3 st koftor
1 st tunn jacka
2 st BH:ar
1 par strumpor
1 par pyjamasbyxor (James)
2 par strumpor (Scott)

Jag försökte efter ett tag att desperat förhandla om vilka plagg som inte skulle räknas, de som låg i en påse med ren tvätt slapp undan.

Jag är fortfarande i chocktillstånd!

söderköping

Min pappa och James efter en somrig lunch på Mons skärgårdskrog.

Fyraårig bröllopsdag firades med lunch på Söderköpings Brunn där vi också gifte oss.

James vattnar/dränker morfars blommor.

Broby, radhusområdet där jag växte upp.

Inspiration till trädgården, på Örtagården i Söderköping.

2,5 år gammal trillade polletten ned, glass ÄR gott!

Klarsjön. Så klar är den inte men alltid varm.

Jag har fortfarande inte doppat mig. Katastrof!

Det gamla stadshotellet i bakgrunden, sett från "Stor"gatan.

instagram - instahooked

Det här var sommaren då jag blev en av alla dom/er som håller till på Instagram. Fastnade direkt och experimenterar med det för fullt just nu. Annars har Camera+ varit min favoritapp för mobilfoto. emmaru heter jag om någon skulle vilja leta upp mig på instagram.

älgö

Det har blivit väldigt lite bloggande under ledigheten så nu tänkte jag försöka redogöra för vad jag gjort. Vår första semestervecka spenderade vi på Älgö där vi i sista stund hittat en stuga att hyra. Det låg otroligt fint vid vattnet med utsikt mot Saltsjöbaden. Vi hann med några fina kvällar på verandan och grillade med vänner och familj. Annars minns jag det mest som massa turer med bilen och mycket bärande upp och ner i den långa trappan. Inte det mest praktiska och barnvänliga boendet men väldigt mysigt. Min man började klättra på väggarna de sista dagarna och James saknade sin trädgård så vi åkte faktiskt hem lite tidigare än planerat.