Nu är han ingen bebis längre utan en pojke mitt i trotsåldern, även kallad the terrible twos. På plussidan är att han kan uttrycka sig med meningar som "Jag älskar dig mamma" och på minussidan att han helst av allt bara vill säga "bajs, bajs, bajs". Speciellt till alla vi går förbi i affären. Han är som lyckligast när han får klippa gräset med pappa eller när vi bygger torn och tågbanor tillsammans och tittar på Pingu. Hoppa och klättra är inte heller så dumt. Och mest olycklig är han (och vi) när han vaknat vid 3.45 på natten eller blivit väckt från sin middagslur. Då byter han ut ordet bajs mot näe och inte. Att han en gång i tiden bara ägnade sig åt att sprattla med benen, sova och äta har man helt glömt bort. Jag hittade just det här bildbeviset.
Vad härligt och otroligt att se jämförelsen. Vad fin han är Emma! Rolig låter han också med undantag för nattugglandet då :)
ReplyDeleteJapp, några undantag finns det allt, men annars väldigt fin :)
ReplyDelete