köpenhamn - del 2

I förra inlägget skrev jag om vår mindre lyckade båtresa till en outlet. När vi beslutat oss för att ta oss tillbaka till fots istället så tittade solen fram direkt. Det visade sig bli en av resans höjdpunkter, att gå förbi alla vackra parker, slott och flera mysiga kvarter som inte varit på agendan från början. Jag tyckte Köpenhamn var hur fint som helst och så har de ju så orättvist bra smak de där danskarna.

Kongens Have, parken vid Rosenborgs slott, öppnades för allmänheten i slutet av 1700-talet.

Gaveln på Kristian IV:s lustslott Rosenborg uppfört i början av 1600-talet.

Vi sprang på astronomen Tycho Brahe när vi försökte hitta ingången till Botaniska trädgården.

Vår långpromenad avslutades med benen över kajkanten i Nyhavn. Kvällssol och fullt med folk på uteserveringarna och i rörelse. Här köper man öl some "take-away" från restaurangerna och blir påmind om att vi befinner oss närmre kontinenten.

Till slut var vi tillbaka på rummet och jag kände behov av att vädra både fötter och skor. Låg och solade på sängen medan vi planerade kvällens rutt.

Överallt hade vi läst att Christiania var ett måste så vi beslöt oss för att traska över Knippelsbro i riktning mot den berömda Pusher Street. Jag hann ta tre bilder innan jag såg alla skyltar om fotoförbud och förstod snart varför. Överallt finns det stånd med Cannabis till försäljning och det går inte att ta miste på lukten inne på området. Nu råkade det ju vara lördag kväll när vi var där och många ungdomar ute för att umgås i det varma vädret. Jag hade ändå förväntat mig mer blandade åldrar och kanske mer regnbågar och kravodlade slanggurkor!

På söndagen fick vi lära oss att danskarna har stängt affärerna. En del håller öppet första och sista söndagen i månaden vilket inte hjälpte i vårt fall. Shoppingen kan vi alltså konstatera gick utomordentligt dåligt, jag handlade en mascara, that's it! Det dyraste köpet var väl Tivoliupplevelesen. En sista lunch i Nyhavn hann vi (knappt) med innan vi fick springa med resväskorna genom hela staden på väg till tågstationen. Vi hade glömt hur lång Ströget var och hur svårt det är att springa slalom bland söndagsfolket. Vi kastade oss till slut ombord på rätt tåg två minuter före avgång. Jag kände mig fortfarande andfådd när jag vaknade dagen efter.

The END.

köpenhamn - del 1

Fredag morgon kl 08:14, tåget rullar ut från Stockholm för att fem timmar senare anlända i Köpenhamn. Hur smidigt som helst med direkttåg.

Här står vi redo att ta oss an danskarna.

Vi lämnar väskorna på hotellet och går ut för att strosa runt Ströget och dess bakgator. Efter några timmar bestämmer vi oss för att spendera resten av dagen och kvällen på Tivoli.

Det råder delade meningar om vilken attraktion som är mest lämplig att börja med. De här slänggungorna blir Anna väldigt sugen på medan jag står och förespråkar Demonen med tre loopar. Anna är modig och ger med sig trots att hon aldrig åkt en loop förut. Det blir dags för gungorna. Vi står rakt nedanför och tittar upp. Anna gissar att de är 20 meter upp i luften, jag säger nervöst att det är nog minst det dubbla. I efterhand har vi konstaterat att det rörde sig om 80 meter och det förklarar den otroliga utsikten man har där uppifrån. Inget man direkt kan njuta av eftersom det känns som man sitter i en liten babygunga och allt man har att hålla i är en tunn tunn kedja i varje hand.

Tivoli var precis så magiskt på kvällen som alla sagt med alla tusentals färgglada lampor. Vi stannade till midnatt och då var det fortfarande fullt med folk som åkte karuseller, köade i glasskioskerna eller drack öl framför en konsert. Jag har inte skrattat så mycket på evigheter. Även om vi stack ut som "gamlingar" när vi köade till de olika attraktionerna så kände vi oss lika unga och uppspelta som de fnissande tolvåringarna. Och skrek säkerligen högst av alla. Under sista åket i favoriten, träbanan från 1914, kände vi båda hur vagnen tippade ur spåret en kort stund i en kurva och då kände vi att det var dags att lägga av om vi ville se mer av Köpenhamn nästa dag.

På lördagen vaknade vi till regn. Va!? Det skulle ju vara så fint väder? Vi åt frukost i slow motion tills klockan var halv tolv och regnet upphört. Vi hade läst något om en outlet och hittade en båt som skulle gå förbi där. Här kommer en varning: tro aldrig att du kan använda en guidad turbåt som transportmedel. Och framförallt, titta vilket håll den åker åt! Vår tänkta halvtimmesresa i sol förvandlades till ett par timmar i iskall blåst. Dessutom lyckades vi missa att hoppa av på vårt stopp när vi väl kom dit! Helt otroligt. Jag ville bara kasta mig själv, alternativt alla andra, överbord i det läget. Vi frös så vi skakade och enligt tidtabellen skulle det dröja ca 45 minuter innan vi kom tillbaka till ruta ett igen. Utan outlet. Som tur var gjorde båten ett andra stopp vid vår destination på tillbakavägen. En andra varning: Denna outlet vid Langelinie är mycket överskattad och mest full av souvenirbutiker.

 

Vi hittade en lite mer vulgär version av sjöjungfrun. Sen bestämde vi oss för att aldrig mer sätta foten på en hop-on-hop-off-båt och promenerade hela vägen tillbaka. Vi gick förbi stadens mest populära turistattraktion, tog en pölse och kaffe och blev så sakteliga på utmärkt humör igen. Fortsättning följer...

all you can eat

I fredags var det dags för en helkväll med Nyköpingsgänget. Vi fick ta med oss våra respektive, vilket kanske var tur. För vem annars kan bära hem mig när fötterna värker? Efter middagen var vi på Järvhedens sista föreställning på hans turné "Bägge sidor av Järven". Han var ju med på vårt releaseparty så därför visste jag vem han var. Innan dess hade jag faktiskt ärligt talat ingen koll. Nu vet jag att han är grymt rolig, har en vacker sångröst och har öppnat upp för "dubbel-ironins" comeback. Jag använder mig ofta av dubbel-ironi, speciellt för att inte verka dum;) Eller för att undkomma att man faktiskt är j-kligt sarkastisk, men snabbt ångrat sig... se hans show så förstår du vad jag menar. Nyköping känns som en liten håla jämfört med Norping, och vi blev ständigt jämförda med invånarna under kvällen, de själva verkar inte ha en högre tro om varken sig själva eller staden. Fast jag var tvungen att hålla med, när jag såg hur de dansade. Plötsligt kändes Norping som en nöjesmetropol. I lördags bar det av till Malmö. Där åt jag och maken på en restaurang som erbjuder smaskiga revbenspjäll (fast jag föredrar kycklingvingarna). Maken tog "all-you-can-eat" och jag blev illamående av att sitta och se honom trycka i sig flera portioner. Då trodde jag att jag hade hittat lösningen på min diet, tänk om jag kunde bli mätt på att se andra äta! Men nej, nästa dag kom hungern tillbaka. Attans. Vi åkte över till Köpenhamn på söndagen och tyvärr (eller lyckligtvis) blev det inga skor. Men lite vin följde med hem till Sverige. Lyckliga viner;)