konsten att slappna av

Jag fick ett samtal i fredags på min jobbtelefon där mannen undrade varför jag hade mobilen på eftersom han hade gett mig ledigt. Jag hade verkligen svårt att bara koppla av, har glömt bort hur man låter bli att tänka på alla tusen gejer som ligger och väntar runt hörnet och viskar efter att bli uppmärksammade. Kunde inte låta bli att slå på datorn, läsa mail och fundera kring jobbet. Att försöka koppla av kan verkligen vara utmattande. Sedan väntade middag hos mamma och pappa, jag berättade om min fasta anställning och de undrade om jag var glad. "Njae", var svaret. Varför känner jag mig så här? Därför att jag kan inte göra något till bara 98 procent. Jag går verkligen in för allt jag gör och går det dåligt så mår jag dåligt. Jag ser framför mig hur jag sliter med sifforna varje månad och att jag kommer att få magsår av den stress jag framkallar. Ja, det är jag som tar fram stressen, för jag skulle aldrig kunna nöja mig med att bara göra något "halvdant" bara för att jag har ett jobb och en inkomst. Läste det här imorse och kände igen alla våra drömmar i deras tillvaro. Så ska det vara. Vi var hos ett par vänner i lördags och grillade i deras trädgård. Det fick mig att längta så intensivt till att ha ett eget hus, med en trädgård och plats för hund och vänner och grillfest. I söndags var Dute med pappa och fiskade, medan jag var hos mamma. Hon genomgår en svår period eftersom mormor är väldigt dålig och det finns ingen positiv riktning. Jag lät mamma prata av sig medan vi plockade fram den thailändska grillen och började tillaga kycklingspett. Vi pratade om att uppfylla drömmar och att ta tillvara på nuet. Då kände jag att jag började att slappna av. Kram