min egen chef

Hur är jag som chef? Jo, jag säger inget om du pratar i telefon halva förmiddagen. Jag höjer inte på ögonbrynen när du går förbi iklädd en pläd och sneakers. Jag kanske gör dig sällskap när du vill ta fika nummer två före lunch. Jag gör high five när du får iväg det där mailet till kunden och ber dig höja volymen när du sätter på din privata spellista på kontoret. Fast ibland blir jag allt lite sur när du inte fick mer gjort under dagen och kan kräva att du jobbar en del kvällar och nätter. Tror jag möjligtvis måste jobba lite på min pondus men ingen chef är väl perfekt?

hemma hos emma (typiskt att det rimmar)

I måndags var vi hundvakt åt lurviga Ella.

Hennes stora svarta koalanos var det enda vi kunde se av hennes ansikte.

Höll på att snubbla i trappen utanför när jag såg utslagna liljekonvaljer. Redan!?!

Allt ska hängas runt halsen just nu. Och så vill man ju ha allt som mamma har.

Verandan börjar sakta ge upp sin roll som soptipp och övergår i läshörna.

Fotograf plus assistent.

Spionerar på verandan inifrån hallen.

tillbaks

Nu är jag tillbaka efter en långhelg i England. James och jag har vaknat med varsin förkylning, som vanligt efter en flygresa. Vi hälsade på min mans familj ett par dagar och åkte sedan vidare upp till Ipswich i Suffolk. Helgen spenderades tillsammans med våra vänner i en ombyggd gammal kvarn. Tio vuxna och fem barn, plus två gigantiska bebismagar. Vi åt självklart nationalrätterna Fish & Chips och indisk take away. Jag lyckades ta exakt noll bilder så får illustrera med ett rörigt skrivbord att semestern är över. Hoppas ni haft en bra helg.