att vara stilla

Idag bor fina Elsa hos oss medan Elizabeth är i Göteborg. Hon har legat ute i solsängen och rullat sig i gräset större delen av dagen. Ahh det ljuva hundlivet. Jag kunde ju förstås inte låta bli att lägga mig en stund där jag också. Ibland behöver man nästan tvinga sig att bara ligga stilla och inte göra någon av alla de där sakerna på listan. Men det är en konst att göra det utan stress eller dåligt samvete. Är ni bra på det?

resan

Igår kom vi hem från England där vi umgåtts med familj och vänner i några dagar. Det var riktigt nära att vi fick ställa in på grund av sjukdom men med kropparna fulla av Panodil och nässpray kom vi iväg till slut. Vi är fortfarande inte riktigt friska men har haft lyxen att bli uppassade med god mat och gud vet hur många koppar te. Flygresan hem började bra med en sysselsatt och lugn James och slutade med en katastrofal landning då han vägrade sitta fastspänd i min mans knä. Han skrek som en stucken gris och det krävdes två vuxna att hålla fast honom. Som att brottas med en alligator ungefär. Ingen höjdare att vara "de där" föräldrarna, som inte får tyst på sin jobbiga unge! Trots detta har vi redan börjat planera nästa tur upp i luften. Ni kan ju hålla tummarna för att ni inte hamnar på det flyget.

Frukost som fyllde ut varje hörn av magen.

James flyttade in i kusinens skor. Han avgudade snällaste Josh.

Pyjamasmys med kusin Molly.

Kärlek.

Trifle, fruit cake, jelly, cheese cake, fairy cakes...

Se men inte röra, Morris!

Morris hade vuxit en hel del sen sist.

Morris och hans älskade älg.

När James fått nog av boxerpussar fick vi bygga en grind.

Står och funderar så här i några minuter. På vad?

Stora sammankomsten med vännerna. 12 vuxna och 8 barn hade vi hunnit bli nu.

James träffar Oliver som flugit över från Denver.

Vi träffade lilla Molly för första gången.

Jag blir förevigad av en treåring och James är cool men suddig även han.

vinnaren på röda mattan

På Golden Globesgalan trängdes de vackra klänningarna, men den stora vinnaren var ju Uggie!

Har dessutom ett oslagbart cv med medverkan i bl.a. Water for Elephants och The Artist.

Uggie har dessutom många fans som vill att han ska vinna en Oscar. Jag kan hålla med om att det behövs ett nytt ansikte inom den ytliga filmvärlden, hans talanger är ju på högre nivå än de mest välbetalda skådisar.

kram

Source: multivu.prnewswire.com via Emma on Pinterest

Source: None via Emma on Pinterest

Source: None via Emma on Pinterest

Source: None via Emma on Pinterest

Avslutar helgen med bilder som värmer lite. Om man gillar hundar och barn förstås!

hundvakt - vakthund

Går igenom massa bilder och missade visst att lägga upp de här. Vi var hundvakt en helg åt den stiliga ettåringen Brinkley. Han är en Ungersk Viszla och jättefin och snäll. Men vår egna vingliga ettåring trillade omkull några gånger när Brinkley ville nosa och slicka på honom. Därav James min på sista bilden kanske. De var i alla fall väldigt söta ihop.

sprider ett leende eller två

Source: None via Emma on Pinterest

Source: srslycute.com via Emma on Pinterest

Bitch, please.

Source: google.com via Emma on Pinterest

Source: None via Emma on Pinterest

Source: allthatshines.tumblr.com via Emma on Pinterest

Source: modernhepburn.tumblr.com via Emma on Pinterest

hemma hos emma (typiskt att det rimmar)

I måndags var vi hundvakt åt lurviga Ella.

Hennes stora svarta koalanos var det enda vi kunde se av hennes ansikte.

Höll på att snubbla i trappen utanför när jag såg utslagna liljekonvaljer. Redan!?!

Allt ska hängas runt halsen just nu. Och så vill man ju ha allt som mamma har.

Verandan börjar sakta ge upp sin roll som soptipp och övergår i läshörna.

Fotograf plus assistent.

Spionerar på verandan inifrån hallen.

...in a galaxy far, far away

Jag var inte så förtjust i att leka med dockor som barn. Nu? Nu älskar jag det :)






Yodakostymen har legat ouppackad jättelänge i väntan på att James skulle växa i den. Tyvärr väntade vi lite för länge så hatten inte gick att knäppa. Typiskt!

Jag älskar bilder på hundar i maskeraddräkt. Här är några på Star Wars temat.







Se fler hysteriska dräkter här.

v är hemma igen

Efter fem nätter på djursjukhuset fick hon komma hem. Så skönt att ha henne hos oss igen, busig och kelsjuk som vanligt. Vi vet nu att hon antagligen fötts med bara en njure och den hon har är tyvärr i riktigt dåligt skick. Hur länge hon kommer orka med den är svårt att säga men jag försöker vara så positiv jag kan. Det är bara att försöka göra dagarna så skoj och mysiga som möjligt och hoppas hon kommer motbevisa alla dystra prognoser. En påminnelse om att leva i nuet och just nu njuter vi av en långsam och regnig söndag med smatter mot rutan och Melody Gardot i högtalarna.

ovissheten

Åkte återigen med Vera till djursjukhuset i fredags eftersom hon har kräkts och inte velat äta. De behöll henne över natten och idag ringde veterinären och berättade att det verkar vara något med njurarna. Hon blir kvar där över helgen. Det är så tomt här hemma. Varje vrå av vårt hus påminner mig om henne. Jag var dum nog att googla njurproblem och insåg hur allvarligt det kan vara. Har tjutit och snorat hela dagen. Kan inte ta mig för någonting. Ringde upp veterinären igen och undrade om vi fick hälsa på henne. Hon sa att hundar ofta blir ledsna efter att ägaren varit där och det kanske var bäst för Vera att vi väntade lite. Jag fick svälja gråten och vifta bort tårarna. Hon var tydligen pigg och busade med personalen i alla fall så det känns ju bra. Jag vet egentligen ingenting, varken vad bästa tänkbara scenario är eller värsta. Men påminnelsen om att hon inte alltid kommer att ligga här bredvid mig är så smärtsam :(

vera houdini

Så vi hade precis byggt klart det nya staketet så att Vera kunde få springa lös i trädgården. Men vår hund är som en Barbapapa. Hon kan ändra form och ta sig igenom och under precis vad som helst. Hon var borta i ett par timmar och jag var så nervös och rädd att hon skulle blivit överkörd. Ringde polisen och anmälde henne försvunnen. En familj i närheten hade hittat henne och så fick historien ett lyckligt slut, den här gången... Jäkla hund att skrämmas så.

vera van gogh

Nu var det ju inte Vera själv som bet av sig örat utan en annan dum hund. Usch igår var ingen rolig dag. Jag skulle skämma bort Vera med en tur till hundparken eftersom hon inte fått leka med andra hundar sedan löpet, men vi träffade på fel typ där. Jag packade in en blödande hund i bilen och hade riktigt adrenalinpåslag. Inte en enda veterinär svarade i telefon när jag ringde så det fick bli akutmottagningen på Djursjukhuset. Här sitter Vera och väntar iklädd en rätt stylish slöja.


Vera sömnig och omtöcknad efter operationen. Dags att åka hem.


Veras nya kortare öra. Det blir nog bra när det läkt.


Äntligen lite piggare och tillbaks i spaningsrutinerna. Då och då flashar något neonblått förbi i ögonvrån, hon är helt klart lättare att hålla koll på nu :)