Tuesday 10 April 2007

London 20+


Har har vi haft 20+ i over en vecka nu och igar sag jag tjejer ga i korta shorts, linne och flip flops. En del ar nastan patetiskt desperata efter sommar o solbranna : ) Hur som helst ar det trevligt nar det blir lite liv och rorelse ute och uteserveringarna ar oppna. Jag hoppas ni kommit ifatt dar hemma tills slutet pa april, for da ska jag hem en helg for att forhoppningsvis kunna visa Scott Soderkopings brunn. Vore trist om det var klatt i vinterskrud fortfarande, man far battre vibbar om det ar gront o soligt.

Imorgon tror jag att de ska hora av sig fran jobbet jag var pa intervju for. Det var forresten den snabbaste intrevju jag varit pa, sakert max 10 min. och da agnade jag halften av det at att fylla i ett frageformular. Bl a skulle man fylla i hur bra man var pa olika dataprogram pa en skala. Jag hade en stor inre konflikt, ska man ljuga och ta smallen sen eller ska man vara arlig och erkanna att man knappt kan gora ett diagram i Excel? Jag valde nagot mittemellan sa jag vet inte om jag sabbade mina chanser p g a det, men det kanns ratt ok. Tydligen kommer 3 bli utvalda for att testas pa jobbet och da skulle det ju kannas ratt vidrigt om man ljugit. Jag var jattesugen pa jobbet forut men det har svalnat nu. Det var skont bara att komma ut pa intervju, kandes som att man gjorde nagot vettigt for en gangs skull.

Idag ar grannen tillbaka efter en manad i Sverige. Nu borjar traningsregimen igen! Hon ar jattetaggad infor sitt brollop sa det ar val bara att haka pa. Scott o jag var ute o sprang i lordags och jag har knappt kunnat rora mig sen dess. Du vet nar man har sa ont i laren att man maste falla bakat for att satta sig pa toan. Igar skulle jag ta en promenad men jag kunde inte ga utan att grimasera och Scott sa att jag skramde alla barn sa jag gick snabbt hem igen :) Kram

3 comments:

  1. oj, vad liten texten blev!

    iaf så låter det härligt med värme, jag kan inte förneka att 20 grader är perfekt för mig.

    det är din försvarsmekanism som lurar dig, man vill inte tro på att det ska gå bra, ifall att man får förhoppningar och blir besviken. precis som att jag inte vill gilla mitt jobb.

    ReplyDelete
  2. skrattade när jag tänkte på de stackars barnen som såg ditt värk-grin... hihi!

    ReplyDelete
  3. ja du, det ar en av de varsta traningsvarkar jag haft, att inte kunna ga nagra meter ute bland folk! :O

    Ja det ar alldeles sakert nagot slags forsvar, man blir skraj nar man kommer for nara utmaningar och framgang verkar det som. Lite sorgligt nastan!

    ReplyDelete