snor, snyft och en väldigt bra film

Har sett en riktigt bra fransk film och måste dela med mig. 'I've loved you so long' (2008) är en sån film som verkligen känns i hela kroppen och som dröjer kvar i tankarna efteråt. Jag har själv kanske lite väl lätt för att gråta till film men om man som jag ibland kan längta efter att få tjuta av sig så kan det här vara precis vad du behöver. Jag ska inte göra som en annan recensent gjorde och avslöja alla viktiga detaljer, för den här filmen ger dig lite, lite i taget och det är själva styrkan i filmen att bitarna inte faller på plats förrän i sista scenen. Kristin Scott Thomas, spelar den tysta och lite märkliga storasystern som dyker upp i hennes systers hus efter 15 års frånvaro. Vi får under filmens gång veta mer och mer om vilken resa hon varit på. De båda systrarna vet till en början inte hur de ska bete sig mot varandra och de har ett tungt bagage med svåra minnen att gå igenom innan de kan vara som en familj igen. Scott Thomas spelar så otroligt bra, på franska dessutom, och någon har skrivit om hennes insats "This transcends acting. It's life." Jag är beredd att hålla med.