solnedgång på stranden

Imorgon blir vår sista dag på stranden så nu försöker vi njuta av varje minut. James har fått tand nummer tre och fyran är på gång så det har varit lite gnälligt men jag har aldrig sett ett så stolt leende som när han kan sitta själv korta stunder eller när han skjuter rumpan i luften och nästan kryper. Det har hänt så mycket sedan vi åkte hemifrån.

söt dj

Nu vet jag vad James vill ha i julklapp!

på morgonen

Numera är morgonen nog bästa stunden på dagen. När James har fått somna om i vår säng och ligger och snusar tätt intill. Efter ett par timmar spärrar vi båda upp ögonen och han ger mig det största av leenden. Då glömmer man snabbt hur trött man är.

bonnläpp vs. strandraggare

Har fått ärva en sån där outfit som skyddar bebisar mot solen. Vi testar och vi skrattar.

retrobebis

James poserar lyckligt ovetandes om att han bär sin mammas gamla kläder och ligger på mormors hemmagjorda filt från 70-talet. Jag har inte gjort det än, men har lekt lite med tanken att prova mina gamla klänningar på honom också. Stackars liten.

på fötterna

Såna där djurtofflor för vuxna är bara fåniga men när de sitter på ett par knubbiga bebisben är det klart godkänt!


Ett par Converse borde väl alla ha? James har fått ett par virkade av sin mormor.

mamma - barn

Bästa snabbmaten stavas Cheerios!


Bästa köpet - en termosmugg för 15 kr på Myrorna. Eftersom mitt kaffe alltid hann kallna när James ville ha uppmärksamhet.


Så här ser James ut när han är vaken. Han kan ligga och stirra på saker eller ansikten i en evighet.


Och det här är James när han fått nog av intryck. (Kanske är det alla mönster omkring och på honom som gör honom trött?)

introducing James

Oj tre veckor har redan gått sedan den där måndagen då jag plötsligt blev mamma. En månad tidigare än beräknat och dessutom dagen före min 30-årsdag. Jag fick troligtvis en släng av vinterkräksjukan och efter att ha kräkts häftigt gick vattnet. Sen kom värkarna med bara ett par minuter emellan och det blev till att kasta sig i bilen och skynda till sjukhuset. Aooouuuwww!!! Efter bara ett litet tag i förlossningsrummet sjönk bebisens hjärtslag och jag blev snabbt rullad in i operationssalen intill och nedsövd för ett akut kejsarsnitt. Jag minns bara att en kille som höll mig i handen hette Martin och att det stod en väldigt andfådd kvinna bakom mitt huvud. Sen vaknade jag upp nedbäddad i en säng med morfin in i armen. En röst berättade entusiastiskt att jag fått en son och där i dimman stod min man och ett skrynkligt litet ansikte jag aldrig sett förut. Vi fick stanna på BB i fem dagar och jag kände mig som överkörd av en ångvält på grund av snittet på magen men det gick snart över. Vi tog kort på varenda liten vinkel och kroppsdel på lilla James som såklart var det sötaste vi sett. Vi har haft en ganska tuff tid med alldeles för lite sömn och hormoner som gjort mig gråtfärdig stup i kvarten, dessutom gick inte James upp i vikt som han skulle så det var dagliga besök på sjukhuset för att väga honom. Nu är svärföräldrarna på besök och skämmer bort oss och jag fick äntligen tid att blogga lite. Kan säkert bli rätt glest mellan mina inlägg framöver eller också kommer jag blogga som aldrig förr när James mat- och sovklocka tillåter. Här är första bilderna på mini-me!


Lugn och ro...


Första badet i handfatet.


Redo för första utflykten i björnoverallen som mormor sytt.


Kan ju inte vara glad jämt.


Poserar som ett proffs.


Storasyster Vera delar med sig av husses knä.