Så det blev alltså inga vattkoppor efter allt drama och den inställda resan till Turkiet. Det blev några minst sagt lugna dagar här hemma då det kändes som vi sov i skift både natt och dag. Vi tog med James till doktorn förra tisdagen och fick istället konstaterat att det var streptokocker som härjade. Mina föräldrar erbjöd sig att ta hand om James så att jag och min man kunde åka iväg på vuxensemester istället. Vilken lyx. Vi hittade en resa till Sardinien och ett hotellrum med rätt antal steg till stranden, tio. Samma dag vi skulle resa iväg var det istället jag som låg med feberfrossa och djävulskt ont i halsen. Fick en akuttid hos läkaren och penicillin mot min halsfluss. Det var som om någon där uppe ropade Trevlig resa! lite sarkastiskt sådär. Jag pekade finger, svalde värktabletter och åkte mot flygplatsen. Som jag hade längtat efter just en sån här resa! Sol och bad. Lugn och ro. Att ligga helt stilla på en strand med en trave böcker, bra musik och ostörda tankar. När jag låg där dröjde det länge innan jag ens ville lyfta på en bok eller stoppa hörlurar i öronen. Istället lyssnade jag noga på vågorna som slog och studerade den där horisonten som om jag aldrig mer skulle få se havet. Jag var nöjd som en facebookstatus.
När jag till slut vågade släppa in läsning och musik i semestern njöt jag av följande storverk:
Bok -
Malin från Skaftnäs av världens roligaste krönikör just nu,
Malin Wollin. Jag skrattar så att magen skakar under min högmidjade bikini när hon berättar om bland annat småbarnslivet, så som det faktiskt går till om vi ska vara ärliga. Om du gillade Mia Skäringers "Dyngkåt och hur helig som helst" kommer du älska den här.
Låt -
Boa Sorte / Good luck av Vanessa da Mata och Ben Harper. Det här är nog så somrigt och härligt som det kan bli. Jag har alltid velat lära mig portugisiska men när radion ekar med Michel Telos Ai se eu te pego så sjunger jag hellre med i den här låten, så gott det nu går.
