Showing posts with label travel. Show all posts
Showing posts with label travel. Show all posts

Wednesday, 26 November 2014

the lakes / lake district

About a week ago we spent some wonderful days in the Lake District. We were also in Manchester and London, but more about that next time. Lake District, also known as the Lakes, is located in Cumbria and the easiest way to get there is with a direct flight with SAS to Manchester. We rented a very blue Mercedes that took us between the rolling hills and the deep lakes. It’s more than four years since we were last here and the scenery is just as charming and fantastically beautiful as then. My old Canon accompanied me again and I knew immediately that we would have needed several more days to take in all the beauty that surrounded us. As you probably already knew, autumn is my favourite season and the Lake District is the quintessential place for autumn and all its wonderful hues. There is so much time, so much space for large and small reflections and most importantly opportunities for all of our culinary needs. Of course stilled our hunger with spicyThai food when we arrived in Bowness-on-Windermere, husband ordered Somtam (papaya salad) as usual, and I a hot noodle wok. After lunch we strolled around the small neighbouring village of Windermere and enjoyed the bright sunshine while locals sat on the outdoor terraces and warmed themselves with coffee, not tea. 



We lived a few miles east of Bowness-on-Windermere; Linthwaite House is a small and charming hotel with magnificent views over Lake Windermere. Here we shared some cosy moments in front of the fireplace surrounded by English seniors. I think the typical age was 70 and my husband and I managed to lower it down slightly. We enjoyed a classic afternoon tea while the fog swept around outside and to my great joy, they could offer good gluten-free options for both breakfast and refreshments. The actual breakfast was a small chapter itself, it felt like an episode of Downton Abbey when we walked down the stairs and past the crackling fire. In the lounge the butler showed us to our table and we ordered from the a la carte menu. To be serviced by 3 very attentive waiters while we enjoyed the beautifully presented breakfast was perhaps a little over the top. But it was certainly a good meal.



Our planned hike up Scafell Pike was hampered by the weather, so instead we went to the children's writer and illustrator Beatrix Potter's Hilltop and Hawkshead and also poet and philosopher John Ruskin's Brantwood. Magnificent views awaited us around every corner and also heartily good food! We ended up in an old stable at Brantwood who served gluten- and lactose-free soups and salads. At Jumping Jenny the fire was lit, we warmed our cold hands around a cup of steaming hot tea and munched on a dark chocolate cake while the rain smashed against the windows. The surrounding area has a huge park where you can spend several hours getting lost and just below Brantwood lays Coniston Water framed by high hills and inaccessible mountains.

One evening we enjoyed a meal at Wild &Co., an intimate little restaurant which we had all to ourselves. Locally produced ingredients, a very nice bartender and a huge variety of beers made both me and hubby happy. The starter was almost too good to be true, it was almost top class. The remaining dishes were also good, though I can still remember how good the first course was. During the trip, I was impressed and surprised by how easy it was to get gluten- and lactose-free options, whenever we had a meal the staff was always happy and offered good options.

My vegetarian diet would soon be broken by a visit to The Wild Boar, a tavern that appealed with its own smokehouse and microbrewery. All meats are smoked lightly before the barbeque. Husband chose a boar chop and I chose an extra-large steak that was designed for my hungry company. When traveling with my husband I’m always expected to order an extra of everything and also some additional dishes. A hungry husband is not someone you want to hang out with :). When we were both satisfied, I focused mostly on the greeneries on my plate while husband made a "sacrifice" and ate of all the meat on my plate. If you ever are in these neighbourhood I would certainly recommend a visit to this place. The interior is so rustic with low ceilings, open fires, huge wild boar heads on the walls and a bathroom with very vintage vibes. Next time I'll tell you more about our visit at L'Enclume, Britain's best restaurant!







För någon vecka sedan tillbringade vi några härliga dagar i Lake District. Vi var även i Manchester och London, men mer om det nästa gång. Lake District, även känt som the Lakes, ligger i Cumbria och enklast att ta sig dit är direktflyg med SAS till Manchester. Vi hyrde en liten knallbå Mercedes som tog oss fram mellan de böljande kullarna och de djupa sjöarna. Det är mer än 4 år sedan vi var här senast och landskapet är lika charmerande och fantastiskt vackert som då. Min gamla Canon fick följa med även denna gång och vi kände genast att vi skulle behövt flera dagar till för att kunna ta in all skönhet. Som ni säkert redan vet så är hösten min favoritårstid och Lake District är själva sinnebilden för höstens alla underbara nyanser. Här finns det så mycket tid, så mycket plats för stora samt små funderingar och utrymme för reflektioner och förstås alla våra kulinariska behov. Naturligtvis så stillade vi vår hunger med het thai-mat då vi anlände till Bowness-on-Windermere, maken beställde som vanligt somtam (papayasallad) och jag en stark nudelwok. Efter lunchen strosade vi runt i lilla grannbyn Windermere och njöt av strålande sol samtidigt som lokalborna satt på uteserveringarna och värmde sig med kaffe, inte te. 



Vi bodde några km öster om Bowness-on-Windermere, på Linthwaite House som är ett litet charmigt hotell med vidunderlig utsikt över Lake Windermere. Här delade vi några mysiga stunder framför brasan omgivna av engelska pensionärer. Jag tror att medelåldern var 70 och maken och jag lyckades dra ned det lite. Vi njöt av en klassisk afternoon tea medan dimman kröp omkring utanför och till min stora glädje kunde de erbjuda bra glutenfria alternativ till både frukost och fika. Själva frukosten var ett litet kapitel för sig, det kändes som ett avsnitt av Downton Abbey när vi strosade nerför trapporna och förbi den sprakande brasan. I salongen väntade hovmästaren som visade oss till vårt bord och tog emot vår beställning från a la carte menyn. Att bli uppassad av 4 servitörer medan vi åt den vackert presenterade frukosten var kanske lite over the top. Men det var i alla fall gott. 

Vår planerade vandring uppför Scafell Pike hindrades av vädret, så istället åkte vi till barnbokförfattarens Beatrix Potters Hilltop och Hawkshead samt poeten och filosofen John Ruskins Brantwood. Storslagna vyer väntade oss runt varje hörn och likaså god mat! Vi hamnade i ett gammalt stall på Brantwood som serverade gluten- och laktosfria soppor och sallader. På Jumping Jenny var brasan tänd, vi värmde våra kalla händer runt en kopp rykande hett te och mumsade på en mörk chokladkaka medan regnet smattrade mot fönsterrutorna. I omgivningarna finns en enorm park där man kan tillbringa flera timmar med att vandra sig vilse och precis nedanför Brantwood ligger Coniston Water som ramas in av höga kullar och svårtillgängliga berg. 


En kväll åt vi på Wild & Co, en intim liten restaurang som vi hade helt för oss själva. Lokala råvaror, en väldigt trevlig sevitris och ett enormt utbud av öl gjorde både mig och maken nöjda. Förrätten var nästa för bra för att vara sann, den var nästan av toppklass. De resterande rätterna var också bra, men jag kan fortfarande minnas hur god förrätten var. Under resan så imponerades jag av hur lätt det var att få gluten- och laktosfria alternativ, var vi än åt så var personalen alltid tillmötesgående och fixade ett väldigt gott alternativ.

Min vegetariska diet skulle dock snart brytas av ett besök på The Wild Boar, en krog som lockade med eget rökeri och mikrobryggeri. Allt kött röks lite lätt innan det grillas, maken slog till på en vildsvinskotlett och själv valde jag en extra stor biff som var ämnad till mitt hungria sällskap. När man reser med min man så förväntas jag alltid beställa en extra stor portion av allt och dessutom någon extra rätt, han är känd för att aldrig bli mätt. Och en hungrig make är inte någon man vill umgås med :). Nu blev vi båda mätta och belåtna, jag fokuserade mest på det gröna på min tallrik medan maken "offrade" sig och tog min köttbit. Om ni någonsin har vägarna förbi denna krog så rekommenderar jag verkligen ett besök. Interiören är så rustik, lågt till tak, öppna brasor, enorma vildsvinshuvuden på väggarna och ett antikr badrum. Nästa gång ska jag berätta mer om vårt besök på L'Enclume, Storbritanniens bästa restaurang!




Thursday, 7 August 2014

strängnäs


Vid den lilla staden vid Mälaren strosade vi bland gamla trähus, utforskade en av landets få sex-armade kvarnar från Holland, lunchade på mysiga restaurangen Thai Garden och njöt av lokalt tillverkad glass från Slagsta. Går man förbi gästhamnen och mot domkyrkan får man uppleva pittoreska gränder kantade med vackra trähus, kullerstenar och stockrosor. Däremot är vägen in mot Strängnäs från motorvägen mindre charmig, där får man intrycket att detta är en gammal och trött arbetarstad, men så fel man kan ha. Om du har vägarna förbi, ge Strängnäs en chans!

At the small town of Lake Mälaren, we strolled among the old wooden houses, explored one of the few six-armed windmills from Holland, had lunch at the cozy restaurant Thai Garden and enjoyed locally made ice cream from Slagsta. If you walk past the marina and  to the cathedral, you will experience the picturesque alleys lined with beautiful wooden houses, cobblestoned streets, and hollyhocks. However, the road towards Strängnäs from the highway is less charming, where one gets the impression that this is an old and tired town, but that is of course not the case. So if you are passing by,  give Strängnäs a chance!

Thursday, 8 May 2014

hola!

a good start
so many beautiful buildings
gluten free cafées was easy to find
perfect mix of old meets new
on the roof top of the hotel
people gathered at the parks in evenings
jogging through Parque del Retiro


in Chueca
temple de Debod
sangria at 007
dogs and people walking 


Jag och maken spenderade förra veckan i Madrid. Det är en stad som jag inte riktigt hade en klar bild över och det kändes så spännande att få ge sig ut på nya äventyr. Vi hade av några vänner blivit varnade för att gå i vissa parker, då det förekom "cruising" där. För 1,5 vecka sedan hade jag ingen aning om vad det innebar, men tydligen är det ett sätt för homosexuella män att mötas för en snabbis i buskarna... eller hur man nu ska uttrycka det. Madrid erbjöd i alla fall enormt mycket mer än den vaga bild som jag hade, det visade sig vara en sprudlande stad med massor av glada hundar, människor och möjligheter.

Vi bodde vid Alonzo Martinez med perfekt avstånd till alla sevärdheter och stadsdelar; det var ett stenkast till det fashionabla Salamanca med de vackra gamla husen och shoppinggatan Calle de Serrano, vi promenerade på ett par minuter till muséegatan Paseo de Prado, några minuter till så hamnade vi i den vackra majestätiska parken Parque del Retiro. Gick vi en sväng åt söder så var vi inne i de trendiga gay-kvarteren Cheuca med hippa restauranger, diverse klubbar och en del konstiga butiker. Gick vi västerut hamnade vi i det lite alternativa Malasanas och Conde Duque. Gran Via och Puerta de Sol kändes bara stökigt och smutsigt, medan Letras och Cortes som låg bortom dessa kvarter lockade med pittoreska gränder och tapasbarer.

Det känns som att det finns något för alla i denna stad! Vårt favoritkvarter, barrio, blev snabbt den vi bodde i, Alonzo Martinez/Justicia. Här fanns den fantastiska sangrian, läcker autentisk thai-mat (som vanligt testar jag alltid thai när jag reser) och tapaskrogen där vi hängde två kvällar i rad för att titta på fotboll. Menyerna var förstås på spanska, ibland hade vi inte någon aning vad vi beställde in. Min språkkunskaper i just spanska är på gymnasienivå, så kommunikationen blev lite begränsad, Sista kvällen åt vi på en helt nyöppnad restaurang på Calle Hortaleza 74, det tillhör hostelet som ligger vägg i vägg. Man tror förstås att maten kanske inte har så hög kvalité, men eftersom de endast funnits i 10 dagar och det alltid var fullbokat bestämde vi oss för att ändå äta där. 21.45 anlände vi och den charmigt inredda restaurangen var tom. Klockan 22.15 var restaurangen fullsatt. Jag bad om deras specialitet och servitrisen försökte med kroppen visa vad för något jag hade beställt. Hon flaxade med armarna och pekade på sitt lår, vi gissade på kycklinglår. Jag hade föredragit fisk eller skaldjur, men kände att eftersom hon var så tillmötesgående så tog jag deras specialité. Till förrätt fick vi en fantastisk sallad med smakkombinationer jag aldrig upplevt förut. Vi fick även in en sorts råa vårrullar med kyckling och groddar som snabbt försvann från faten. Till varmrätt fick min man en underbar pizza med svamp medan mitt kycklinglår visade sig vara en bläckfiskarm. Det var den godaste rätt som jag åt under resan och jag kan fortfarande förnimma den läckra smaken på tungan. Den hade ett krispigt skall som smakade lite som rökt bacon och insidan var alldeles fast, men mör. Den låg på en bädd av en rotfruktspuré och var så enkelt tillagad och rättframt upplagd att jag blev alldeles lyrisk. Så om du vill spendera dagarna med långa promenader bland glada los gatos, fika på fantastiska glutenfria kaféer, dricka goda nytta juicer och onyttigt smarriga cava sangrias och äta underbar mat så bege dig genast till Madrid! 

My husband and I spent last week in Madrid. It is a city that I did not really had a clear picture of, so it felt very exciting to embark on new adventures. We had from some friends been warned to visit certain parks, because of some " cruising ". For a couple of weeks ago, I had no idea what that meant, but apparently it's a way for gay men to meet for a quickie in the bushes ... or however you say it. Madrid offered a lot more than the vague image I had, it turned out to be a extensive city with lots of happy dogs, people and prospects.

We lived near Alonzo Martinez, which is ideally close to all the sights and exciting neighbourhoods; it was a short distance to the fashionable Salamanca with the beautiful old houses and the shopping street Calle de Serrano, within a few minutes we walked to the museum street Paseo de Prado, a few minutes more we ended up in the beautiful majestic park Parque del Retiro. If we walked a few minutes south we ended in the trendy gay district Cheuca with all the hip restaurants, various clubs and some peculiar shops. If we went westward we ended up in the little more alternative Malasanas and Conde Duque. Gran Via and Puerta de Sol just felt messy and dull, while Letras and Cortes which lay beyond these blocks attracted with its quaint streets and small tapas bars.

It feels like there's something for everyone in this town! Our favourite neighbourhood was the one we lived in, Alonzo Martinez / Justicia. Here we drank amazing sangrias, ate delicious authentic Thai food ( I always try the local thai food when I travel) and it was here at the tapas bar we spent two nights in a row to watch football. The menus were only in Spanish, sometimes we did not have any idea what we ordered. My skill in Spanish is very very limited. The last evening we ate at a newly opened restaurant on Calle Hortaleza 74, it belongs to the hostel which is located next door. You might think that a hostel may not have food of high quality, but because the restaurant had only existed for 10 days and it was always fully booked, we still decided to eat there. 21:45 we arrived and the charmingly decorated restaurant was empty. At 22:15, the restaurant was packed. I asked for their specialty and the waitress tried to show with her body language what it was. She flapped her arms and pointed to her thighs, so we guessed on chicken legs. I would have preferred fish or seafood, but felt that because she was so accommodating,  I took their specialty. For appetizer we had  an awesome salad with flavor combinations I've never experienced before. We also got a sort of raw spring rolls with chicken and sprouts that quickly disappeared from the plate. For main course my husband was served a wonderful pizza with mushrooms while my chicken turned out to be a the arm of an octopus. It was the most delicious meal that I've had during the trip and I can still feel the delicious taste on my tongue. It had a crunchy outside that tasted a bit like smoked bacon and on the inside it was quite firm, but tender. It lay on a bed of root vegetables and cooked so simple and straightforward that I was quite lyrical. So if you want to spend the day with long walks among happy los gatos (that's wat the Madrid citizens call themselves), have fika at fantastic gluten-free cafes, drink good healthy juices and scrumptious cava sangrias and eat wonderful food then head immediately to Madrid!