vinter som värmer

Det är något visst med snöflingorna som faller från himlen, i små pustar cirklar de ner i en långsam och hypnotisk dans mot marken. Jag kan inte låta bli att njuta av landskapet som färgas vit och tung. Längtar efter en skidtur på sjön, värma kroppen med varma drycker och andas den kalla luften. Låt oss ta vara på tiden vi har nu.

winter wonderland

Minus 21 visade termometern imorse. Det betyder ju att det är rätt så kallt även här inne. Fast jag har njutit ordentligt av den här vinterhelgen och låtsades att vi var i fjällen på semester. Vi köpte en stor pulka igår med plats för två. Det var väl egentligen bara jag som var road där ute i backen. Jag har väntat i många år på en ursäkt att få åka pulka och nu har jag ju den perfekta täckmanteln (om man bortser från sonens buttra min). Vi fick gå in rätt snart igen för det var helt enkelt för kallt. Jag slängde glatt ihop lite varm choklad och skulle introducera denna tradition för James som hittills knappt smakat något chokladigt. Han var inte imponerad. På kvällen blev det hamburgare, melodifestival och film med brorsan och Malin framför en sprakande brasa. Vi såg filmen Hanna som var överraskande bra. En actionthriller med lite nya grepp och många snygga scener. Dessutom väckte den en längtan tillbaka till mitt år i Spanien och utflykterna vi gjorde där. Jag tror jag måste leta fram lite fotoalbum och musik jag lyssnade på där. Tolv år har hunnit gå, swisch!

den långa vägen hem

Ungefär vid halv fyra har vi parkerat vagnen i garaget och börjar den långa färden uppför våra trappor. Här måste mamman plocka fram allt tålamod och lugn hon kan hitta eftersom det går så långsamt och är så kallt ute. Lösningen att bära honom under protest försöker vi spara till särskilda tillfällen. Vi räknar stegen. Ett, tå, te. Jag fortsätter fyra och James säger åtta, jag fem han åtta, jag sex han åtta osv. Har ni också en favoritsiffra? När första trappen är avklarad gör han alltid en avstickare ut i snön och jag försöker att inte tänka på den där kaffekoppen som väntar inne i värmen.

minus sexton och en halv grad

Så här ser dagens temperatur ut. En stor kontrast mot det här.

sov gott

Så kallt så kallt. Imorse var det minus 22 grader ute, jag ville helst bara dra täcket över huvudet och fortsätta drömma. Medan jag försökte vakna nynnade jag plötsligt på en sång av Jewel. Innebörden i den här sången har jag aldrig fått klart för mig. Varför har en tjej från Alaska fått för sig att skriva och framföra en låt på svenska?

Jag blev i alla fall förälskad i Jewel när jag var sjutton år då en kompis skickade mig singeln "Foolish games". Han befann sig i Colorado och vi satt och lyssnade på den tillsammans i telefonen. Först långt efteråt förstod jag innebörden i den vemodiga sången.

frostiga utsikter

Varje morgon har jag vaknat, tittat ut genom sovrumsfönstret och sett de här frostiga rutorna. Det är vackert med frostrosor och kylan när den håller sig utanför. Vi har varit utan element i vårt sovrum sedan augusti pga. en otroligt utdragen rörmokarhistoria. Tack vare att jag är gravid och har ökad blodcirkulation har jag överlevt och kan till och med sparka av mig täcket ibland. Mr. är måttligt förtjust och kämpar varje natt om vart det ska ligga så att han inte förfryser fötterna. Om vår rörmokare mot förmodan läser det här: Ge oss vårt element dumma gubbe!

snö snö snö

det gröna huset på holmen


liten barncykel som väntar på våren


liten hund som älskar snö

the Slanket is here to stay

Är så fruktansvärt trött på vintern och kylan. Och i det här landet verkar det vara regel att man ska frysa lika mycket inne som ute. Våra skräpelement orkar dessutom bara värma upp högst 30cm framför dem. Men räddaren i nöden gav mig en toppenpresent idag. En 'Slanket'. En filt med ärmar. Det är inte den vackraste filt jag sett men här sitter jag nu framför datorn totalt inlindad i mysig fluff och varm mmmjukhet. Tack!