vad som händer på två år

Nu är han ingen bebis längre utan en pojke mitt i trotsåldern, även kallad the terrible twos. På plussidan är att han kan uttrycka sig med meningar som "Jag älskar dig mamma" och på minussidan att han helst av allt bara vill säga "bajs, bajs, bajs". Speciellt till alla vi går förbi i affären. Han är som lyckligast när han får klippa gräset med pappa eller när vi bygger torn och tågbanor tillsammans och tittar på Pingu. Hoppa och klättra är inte heller så dumt. Och mest olycklig är han (och vi) när han vaknat vid 3.45 på natten eller blivit väckt från sin middagslur. Då byter han ut ordet bajs mot näe och inte. Att han en gång i tiden bara ägnade sig åt att sprattla med benen, sova och äta har man helt glömt bort. Jag hittade just det här bildbeviset.

instagram - instahooked

Det här var sommaren då jag blev en av alla dom/er som håller till på Instagram. Fastnade direkt och experimenterar med det för fullt just nu. Annars har Camera+ varit min favoritapp för mobilfoto. emmaru heter jag om någon skulle vilja leta upp mig på instagram.

valborg på broberget

Nyss hemkommen från valborgsfirandet på Broberget. Kom i vanlig ordning försent och missade vårtalet, tändningen av brasan och körsången. Men jag fick i alla fall se en majbrasa vilket jag säkert inte gjort på tio-femton år. Fast mer intressant än brasan var ju allt folk i diverse åldrar, berusningsgrader och klädstilar. På berget balanserade små barbenta fotbollskillar, barfota tonårstjejer med ciderflaskor, en kvinna med krycka i ena handen och dyrt kameraobjektiv i den andra, ett par med barnvagn och rödvinsglas i plast och så jag då som säkert också förtjänar att hamna under någon slags kategori. Kanske ett typiskt exemplar av "måste-iPhona-folket"? Hoppas ni har en fin valborg och första maj. Hurra för veckor som börjar med en fredag!

lugn, det är på gång

Snart exploderar det och färgerna kommer tillbaka till Sverige. Men vårblomster i all ära, jag längtar nog allra mest efter de gula rapsfälten och klarblå himlarna.

stockholmsbilder

Några bilder från veckan som gått och allt mitt strosande inne i Stockholm. Jag var bland annat vid Slussen och satt en stund vid vattnet och bara sög i mig solstrålarnas energi. I Kungsträdgården sitter alla och väntar otåligt på att få äta en lunch i det gröna. Än så länge är det lite grått och kallt men människor börjar tina upp och vakna till liv efter en lång vinterdvala. Det är härligt när ett folk kollektivt blivit lite gladare.

Annars så har min vecka varit lite så här:
- Mannen har varit hemma sjukskriven med en helt galen nackspärr och haft jätteont.
- Sonen går och säger till alla på dagis att hans mamma är i skogen. Låter som att jag skulle smyga omkring runt dagiset hela dagarna och spionera. Misstänker att det där bara är början på pinsamheter som han kommer berätta för sina fröknar, det blir väl både sanningar och påhittade historier.
- Min mamma har brutit handleden och blivit gipsad och sjukskriven. Ironiskt att det händer några dagar efter skidresan.
- Min bror fyllde 35 år och vi firade med att laga några smarriga rätter, han gjorde en otroligt god frozen cheesecake och vi avslutade med att se en bra romcom, nämligen Crazy Stupid Love.
- Idag var vi på Fotografiska för att se Anton Corbijns häftiga bilder. Vi såg alla utställningarna där men jag tycker man blir mättad så fort och jag gick faktiskt och gäspade mig runt. Måste dock säga att utställningen Stolen Children berörde starkt. Den visar upp allt lidande den nu så omtalade Joseph Kony och hans armé orsakar i Uganda. Ännu en påminnelse om hur himla bra man har det. Hoppas ni alla hade en fin vecka och är laddade inför nästa!

vinter som värmer

Det är något visst med snöflingorna som faller från himlen, i små pustar cirklar de ner i en långsam och hypnotisk dans mot marken. Jag kan inte låta bli att njuta av landskapet som färgas vit och tung. Längtar efter en skidtur på sjön, värma kroppen med varma drycker och andas den kalla luften. Låt oss ta vara på tiden vi har nu.

kodak 155x 'instamatic' camera

Vad ska du bli när du blir stor lille pojk? Du får gärna gå och bli världsberömd fotograf. James skaffar sig nya intressen varje vecka. Han har precis gått igenom en städarfas och blivit besatt av dammsugaren, moppen, sopborsten och skyffeln. Dessutom den inte helt oanvändbara sysslan att plocka ur diskmaskinen. Problemet är bara att en 1,5-åring även vill plocka ur smutsig disk och att han hellre släpar sopskyffeln i golvet än borsten. Sen har vi alla frustrerade raseriutbrott när han dammsugit in sig i ett hörn och inte kommer loss. Jag har börjat smyga när jag ska öppna städskåpet för att slippa ännu en session med min lilla lokalvårdare.

oktober x2

berlin, bitte

Spenderade en långweekend i Berlin under höstens sista varma dagar. Maten stod som vanligt i fokus; dumplings på Yumcha Heroes, thai på Transit, vietnamesiska soppor på Monsieur Voung och desserter på Chén ché, gourmetmiddag på Fischers Fritz som stoltserar med två stjärnor i Michelin Guide och förstås slank det ner ett par enorma tyska wursts från grillen på gatuhörnet. Frukosten på hotellet avnjöts med bubbel och alldeles för många croissanter. Vi promenerade nästan 2 mil per dag och hann utforska en bråkdel av den stora staden. När benen värkte så hjälpte Berlins kollektivtrafik oss framåt och bakåt och när törsten slog till så fastnade vi lite för länge på en mysig krog. Vi uppdaterade vår kunskap om Tysklands och Egyptens historia och såg förutom delar av muren även den berömda bysten av Nefertiti mellan loppisrundor och ölhak. Klicka på kollagen för att se lite mer av resan.

james jobbar